Jag älskar att studera andra individer, beteenden och personligheter. Det är liksom häftigt vad som format en människa, för vi formas extremt mycket, av vår barndom, vår omgivning och dagens samhälle.. Om jag börjar plugga en dag tror jag att det blir psykologi eller journalistik, det känns så långt bort just där jag står idag, men som sagt, om, då är jag ganska säker. Människor och dokumenterande.
Jag har med åren blivit en mycket mer reflekterande person, mer medveten, sådant kanske kommer naturligt med åldern men jag uppskattar verkligen det. Kan verkligen reflektera och analysera allt, ofta även mig själv. Jag tror vi alla har en uppfattning om hur vi vill framställa oss själva och varför har vi den uppfattningen? Jo, tack vare vad som format oss och påverkat oss. Det allra viktigaste här är att aldrig någonsin låta andras åsikter eller bekräftelse definiera en själv, sånt för mig är genomskinligt och skadligt och är överallt på sociala medier idag. Det gör lite ont i mig, för den allra bästa människan du har i ditt liv är just dig själv, ingen känner dig som dig själv, ingen har vetskapen om hur du fungerar eller vad du vill så låt aldrig något annat sätta definitionen för vem du är eller hur du ska vara.
Jag tror även på ständig utveckling, av allt. Ditt sinne, intellekt, att alltid sträva efter något bättre. Vara en bättre version av dig själv. Man kan se det lite som att allt som inte utvecklas är i princip dött, stå inte kvar på samma ruta. Du är inte samma person som du var för fem år sen, eller kanske bara för ett år sedan. Det händer alltid mycket med oss och våra känslor är ett verktyg också. Att alltid våga känna, våga vara genuin. Det tycker jag är modigt och fint. Det försöker jag sträva efter, även att inte heller vara en dömande individ. Ni vet kanske själv den känslan, när man möter en människa, och man känner redan i blicken hur denne dömmer en, eller när personer rent ut av yttrar sig dömande, negativt, om andra, öppet. Don't ever do that. Den energin du ger får du tillbaka, så var alltid ditt bästa jag. Var den där personen du själv önskade att du mötte, som ger all den där fina energin.
Jag minns så väl flera gånger i gymnasiet, då jag var utbränd och satt med F i alla ämnen från ena årskursen och både lärare och klasskamrater öppet hade mage att säga "att man lika gärna kunde hoppa av", eller påpekade hur "lat" jag var, jag minns hur illa det gjorde mig och jag önskade så att jag hade haft orken att bara sagt ifrån. Exakt sådana människor är gift, men det är även något som format de får man också tänka, sådana människor finns överallt bland oss och man får inte låta det bita en. SHIT, här står jag idag liksom.Fattas kanske runt 300 gymnasiepoäng? Vad gör det då? Exakt nada. We all did a great job, stolt över alla som satt sin fot i ett klassrum. Önskade bara att jag visste att det var helt okej, att jag är fucking bäst ändå. Ingen annans definition är slutsatsen av mig själv.
Målupsättning är verkligen mitt bästa tips, fattat det nu. En sak jag ofta kan tänka tillbaka på var när jag var hos hemma hos en gammal vän och vi en kväll satt och pratade med hennes mamma och hon frågade mig; vad har du för drömmar Ronja? och en osäker fjortonårig tjej svarade nog mest; ....eh... det vet jag inte.
Det jag då fick till svars var; drömmar är det viktigaste du kan ha, det ger dig ett helt annat driv och synsätt. Kom ihåg det. Då fattade jag inte grejen, men så rätt hade tänker jag om och om i efterhand, hennes drömliv som hon kämpat för fanns ju precis där. Där vi befann oss, i de djupaste skogarna av Norrland, på en stor gård med djur, ett fint hus, familj och företag, omgiven av den finaste naturen man kan tänka sig. Jag älskar hela den grejen och jag vet att jag själv kommer att göra den där grejen snart, med mina drömmar. Bara vet.
Jag ska våga drömma och nå dit, sätta definition för mig själv och se till att jag är den bästa jag för mina nära och kära som för mig är de viktigaste on earth och för att du ska fungera måste jag ta hand om mitt inre.
